Den 21 mars 1992 förlorade jag kontakten med min son. Och förra året fick jag kontakt med honom igen vilket jag är enormt glad över. Under årens lopp har det varit många ord som har sagts mellan min handläggare på soc här i Uppsala och soc i Malmö m fl. För att göra en lång historia kort så ligger det till så att min son är ny 20 år, dvs myndig. Men Soc i Hörby vägrar att låta min son komma till mig i Uppsala så att han får träffa resten av släkten. Och på grunder som jag inte för mitt liv kan förstå!
Och grunden som Soc i Hörby står på är ett brev från min sons mamma till soc, där det står att jag är i stort sett en idiot och våldsman, narkoman och alkoholist och på grund av detta inte skulle vara bra för min son.
Jag visste att hon skulle göra så mot mig och min son men att Soc bara gapar och tar emot och sväljer hela skitsnacket utan att ens tala med mig kan jag inte förstå. Man har inte varit i kontakt med mig över huvud taget i detta ärende. Jag fick veta att min son hamnade i ett familjehem 2007 och att man sa att man hade försökt att nå mig men det stämmer inte. Då hittade man på att man hittade min dotter och min dåvarande fru men inte mig. Det är taget ur luften helt och hållet. En ren lögn från Soc till min son, eftersom det var till honom man sa det.
I vilket fall som helst så hotar man nu min son med att man ska dra in hans pengar som han får av dom om han skulle komma och hälsa på mig här, och med en aningen absurd ursäkt med att min son skulle komma vilse om han ens försökte att komma hit. Vilket vansinne. Alltså min slutsats är det att det sitter en hel skock med praktarslen på dessa stolar och inte har en aning om hur världen funkar. Dessutom skapar dom regler som inte finns inskrivna i social lagen och som ej är sanktionerade av socialstyrelsen. Med andra ord dom handlar enbart på den ena partens intressen. Och den parten är inte min son som det borde vara.
Men lugn bara jag går till justitieombudsmannen med detta nu och till socialstyrelsen för jag tolererar inte att bli behandlad på detta viset.
Och att jag inte ens blir konfronterad med de anklagelser som man har mor mig. Jag anser att detta är rättslöshet och att jag har inget att säga till om i detta land. Men det är som vanligt, lider man av psykisk ohälsa så är det bara så man är rättslös i Sverige.
Fan för Sverige! Och för det där fittstimmet på soc.




